Antingen är det en riktig lyckobubbla där min stora älskar min lilla, gosar med henne och vill att hon ska vara med och leka. Hon vill då hämta henne när hon sover och är så mån om att hon ska vara glad. Bägge barnen skiner upp som solar då de ser varandra och mitt i där någonstans sitter mamman med hjärtat så stort att det inte ryms i kroppen längre med all kärlek. Där sitter mamman och undrar hur något så vansinnigt vackert kunde hända just henne!
Eller... så är det full kaos och tvååringen på sitt trotsigaste humör, ligger på golvet och skriker och vill absolut inte att lillan ska vara med. Hon vill bara ha en stund med mamma själv och att mamma ska sööööla määää! Lillan i sin tur gråter och vill limmas fast på mitt bröst och mitt i där sitter mamman med ett samvete som gnager så illa i hennes bröst för att hon inte räcker till alla. När man sen ska iväg någonstans skriker de bägge som galningar innan allt är klart och i mamman hör sig själv mumla upprepade gånger att det är ett dårhus hon bor i.
Men sen... lägger sig lugnet igen och alla blir glada. Då är det en riktig lyckobubbla där den stora älskar den lilla, gosar med henne och vill att hon ska vara med och leka... Ja ni fattar.
Det ÄR ljobbigt med två barn och ibland är man så trött att man vill gråta och skrika. Men mestadels är man så fylld med glädje, lycka och vördnad över den enorma tur man haft som får ha dessa två i sitt liv. Ta del av deras utveckling och vara dem en sån viktig person. Hade det jobbiga ens i närheten övervägt det härliga skulle man ju inte önska sig fler... och det gör jag. För jag älskar att vara mamma! In the good times and the bad.
/iPhonemelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar