Den här mamman har de senaste dagarna inte alls känt sig som supermamman utan mer supertrötta mamman med hela världen vilandes på sina axlar... "En mammas lott i livet" sa någon till mig och ja, det är nog så. För även om vi är två är det en del saker bara jag kan i nuläget vilket lämnar mer till mig att ordna, fixa, göra, vilket i sin tur resulterar i en supertrött mamma.
Så här är det med barn, speciellt fler än ett. Det är totalt uttröttande verkligen, den som säger annat kanske inte behöver prata just med mig just nu. Men ibland måste man få bli så stressad, pressad och trött att man bryter ihop, gråter lite och sen lappar ihop sig igen. För oftast känns det ju bättre efteråt, så även i mitt fall denna gång. Kanske lite tråkigt val av dag att falla sönder på (julafton), eller kanske just därför.
Idag har det känts bättre igen. Gladare och nöjdare barn ger gladare och nöjdare mamma. Men känner dock fortfarande att mitt super är borta. Kanske det är ute och super? (Ok, den var dålig men kunde ju inte inte nappa på ett sånt lättillgängligt bete!)
Och vet ni, fastän stressen (inte över jul utan över känslan av att ha allas behov vilandes på mig hela tiden så till den grad att jag inte ens hittar mig tid att få gå ensam på toaletten eller duscha själv och raka benen) legat mig upp i halsen till den grad att jag inte kunnat andas normalt på några dagar känns det ändå som att den här lilla sussande bebisen jag har i famnen nu, med sin varma lilla hand ingosad innanför min tröja (precis så som hon vill ha det för att kunna somna) är en av de två vackraste saker som hänt mig. Stress eller lugn, skrik eller skratt, lycka eller frustration, jag skulle aldrig vilja gå tillbaka. Skulle aldrig vilja vara utan.
Måste bara få falla ihop ibland för att orka hålla ihop tillräckligt.
/iPhonemelie
Vet hur det känns - utan super... med två... Min lilla tyckte det var bra att sova mellan kl. 18 och 23, så nu är vi vakna, vi två, medans alla andra i huset sover. Kan knappt hålla ögonen öppna, men hon är så nöjd och vi pratar lite, typ "hgnu", "gah" varvad med hicka och småleenden, så det håller humöret uppe just nu :-)
SvaraRaderaJa det är tur att de är så söta, annars skulle dessa vakenstunder kännas bra mycket jobbigare! Men ska man vara ärlig så är det allt skönare att sova på natten, hur söta de än är. :) men det kommer tid när man får sova hur mycket man vill och då kommer man sakna den här tiden med småbebis. /emelie
SvaraRadera