Ett timglas så hon ska veta hur länge hon ska borsta tänderna varje gång. Vi tackade så hjärtligt och betonade hur bra det var. Varken jag eller Penni berättade att tandborstningen i nuläget nästan alltid ser ut så att jag tvångshåller Penni i famnen och försöker borsta hennes tänder samtidigt som hon vrider sig som en orm och skriker. Om jag får tandborsten att nudda de flesta tänder en kort liten sekund är jag glad. Så timglaset... nja.
Penni tittade precis på mig med timglaset i handen och sa:
- Går inte öppna. Bara titta.
Häftigt vad hon kan konversera nu! Det är otroligt roligt måste jag säga. Sen kan det vara så att vi är de enda som förstår det hon säger men konverserar, det gör hon.
Snart är hon tonåring och hennes hela vokabulär består av amen ååh, orka, lol, och chilla!
Jag längtar.
Eller nåt.
/iPhonemelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar