Gör om, gör rätt...

Ikväll har jag gråtit en liten skvätt över dåligt samvete för att jag tog Penni från klapp och klang för att vara konsekvent. Hur mycket fattade hon av det och lärde vi oss någonting av det alls egentligen? Vi blev osams och jag spenderade resten av dagen med dåligt samvete och Penni kände sig förmodligen bara ännu mera utanför.

Till vilket pris ska man vara konsekvent och vilka strider ska man välja med en två-åring? Vad förstår hon och vad är helt onödigt banka huvudet blå-idioti som ändå inte tjänar något till? Jag vet inte det. Jag vet bara att hon trotsar nu och den hon trotsar är mig. Varför? För att det är mig hon blivit av med. Kort och gott.

Borde inte tålamod, kärlek och värme då komma före konsekvens i uppfostran just nu? Jag tror att jag kommer försöka se det så från och med nu. Hon är trots allt bara två år och så vitt jag vet ingen Stewie som planerar hemska dåd för att ta över världen. Än. Hon testar mig och i mångt och mycket ska man absolut vara konsekvent och noga, men vissa saker kanske man kan låta vara. Blir så mycket jobbigare för alla när det blir som idag.

Imorgon har jag bestämt mig för att jag lämnar den lilla hemma och tar med min stora på en välbehövlig tjejförmiddag bara hon och jag. Vad vi ska göra? Precis det hon vill faktiskt. Med strössel på.

/iPhonemelie