Hujeda mig!

För det känns som det mest passande att säga om jag nu inte ska skriva vilka fula ord jag egentligen ville skrika rätt ut! Håll i er nu...

Mor och jag tog en timmas trädgård inför hösten. In med möbler, dynor, kuddar, grillen... ja ni vet. Sopade och gjorde snyggt överallt. Väldigt tillfredsställande måste jag säga. Halvvägs in säger mor att hon tar bort en spindel från en av dynorna så att jag ska slippa då spindlar inte alls är en favorit hos mig. Jag kanske inte är rädd för dem tänker jag men nog tycker jag att de är äckliga åtminstone.

Helvägs (kan man säga halvvägs måste man även kunna säga helvägs!) in i arbetet, det vill säga när det var klart och jag gick in på toaletten kliade det lite i huvudet. Utan att reflektera över det någe speciellt kliade jag till och ner på golvet ramlar inte en spindel utan spindeln utav alla spindlar! En Belgian Blue spindel som spenderat hela sommaren med att äta proteiner, träna och injicera anabola! En vild panik utbryter hos både mig och spindeln och jag rusar upp halvvägs in i kisseriet med byxorna på halvstång.

Någonstans i paniken finns vettet ändå kvar för jag viskskriker för att inte väcka barnen som så lägligt somnat samtidigt! Spindeln springer omkring och jag hoppar omkring och famlar i huvudet efter lösningar på problemet som till slut blir mig övermäktigt och jag trampar rätt på den! En lång grimasch och ett förlåt till Gud eller vem som nu har den uppgiften senare gör jag rent mina tofflor och andas ut lite. Mördarspindeln mötte tyvärr sin överman - mördaremelie!

(igen Gud eller vem som dömer, jag är inte stolt, bara glad att jag klarade av pärsen med livet i behåll!)

Om det regnar resten av året är det mitt fel. Jag ber om ursäkt, men det var han eller jag!

/iPhonemelie