Bläckfisk?

Just idag skulle jag behövt varit en bläckfisk med större famn. Bägge tjejerna har gråtit och bara velat vara i mammas famn hela eftermiddagen. Den lilla för att få närhet och den stora för att få veta att mamma fortfarande är hennes. Och mamman har försökt räcka till på alla vis men när den ena gråter så fort man lägger ner henne och den andra står och gråter stampandes vid benen och upprepar "mamma hålla penni" så brister mammahjärtat lite. Men så här är det ju.

När pappan i familjen kom hem tog jag med mig min stora för lite ensamtid med mamma (blev dock inte så mycket då det blev kväll så snabbt) och när stora lagt sig får lilla ligga i famnen hela kvällen.

Det är svårt ibland, det här med att räcka till. Men som tur är finns Pippi Långstrump att hjälpa mig då armarna är för få, tiden för knapp och ljudnivån öronbedövande från två håll. Pippi ger en andningspaus som håller ihop den här mamman dessa dagar.

/e