Snor hit och dit!

Vi badar i snor. Natten har varit sju gånger mer vaken än vilande. Sova vet jag inte om vi hunnit med något alls någon av oss. Låt mig ta fram min stora pensel och måla er en bild av gårdagkvällen...

Stora är snorig och hostig så det bestämdes att hon behövde lite hostmeduciiiiin där hon låg och hostade sig själv orolig. Hon drack upp det och somnade om lycklig och hostfri... eller inte. Hon skrekgrät länge i panik av smaken, hulkade och till slut kräktes i sängen, på sig själv samt toppade med en halvtuggad mandarinklyfta på sin mammas arm. Sen fick hon välling och Pippi för att lugna sig lite och sen somnade hon om. Skönt så.

Emellan här byttes lakan även i lillas säng då hon kräkts ner det hon hade. Full i magen och full av snor hade hon svårt att äta, sova och ta napp vilket i nuläget ganska mycket utgör hela hennes repertoar. Hon fick smuttammas (ammas små smuttar oftare) (möjligtvis ett påhittat ord men dock ett användbart tycker ni inte?) och sova på mamman bestämdes det...

Tills pappan kom in och var orolig för stora som sov så djupt att hon nästan inte gav ifrån sig någon reaktion när man petade på henne. Det bestämdes då att hon fick sova mellan i stora sängen. Tilläggas bör att hon inte gjort det sedan hon var 3-4 veckor sådär eftersom vi haft henne på larmplattan i början och sen har hon tvärvägrat. Men inatt sov hon några timmar raklång, avlång, på tvären, upp och ner, på sidan, på huvudet, på mig (vaknade faktiskt av att hon bokstavligen klättrade på mig i sömnen och somnade sen halvvägs över). Både pappan och mamman väcktes av små sparkar och slag och ändå konstaterades det imorse att det var den mysigaste natten på länge! Att få ligga sked och lukta på hennes mjuka hår var helt obetalbart och det bytte jag gladeligen bort sömnen mot just inatt.

Flera gånger inatt har lillan vaknat av att hon inte kunnat andas så snorsugen har gått varm till hennes stora förtret. (Usch så hemskt det är det där va? När man inte kan förklara vad man gör och barnet ser på dig i panik)

Jaja nu sitter vi här framför Pippi igen. Jag har lovat lite, lite ston (en liten liten stund). Känner mig trots natten ganska pigg och ganska lycklig av goset. Det är inte bara negativt med sjukisar!




Var tvungen att dokumentera för att bevara lyckokänslan. Lilla Poppen, upp och ner och bak och fram.