Jag hörde mig själv säga att Emils i Lönnebergas pappa Anton är fantastisk på alla vis... (vänta lite nu...) ... eh ja förutom när han luggar sitt barn så han lyfter från marken, gapar och skriker på sitt barn, är snål in till benet och låser in sitt barn i en liten bod varje dag... men förutom det är han fantastisk alltså.
Han är dessutom lite lik mig i vad man måste prioritera att komma ihåg då minnet inte alltid är det bästa...
Mamma Alma: Anton, du glömmer väl inte att vi är bjudna på middag till fru Petrell.
Pappa Anton: Åh nej, inte må du tro att jag glömmer en sån sak. Ja ä inte gälen på det viset inte!
/iPhonemelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar