Lillfis: Tack tack. Tack tack. (sträcker fram en Smartie till mig)
Jag: nej tack mamma vill inte ha. Penni får äta den.
Lillfis: Tack tack. Tack tack. Tack tack. Tack tack.
Jag: nej men penni jag vill inte ha. Det var snällt men ät den du.
Lillfis: Tack tack. Tack tack. Tack tack. Tack tack. Tack tack. Tack tack. Tack tack.
Jag: (avbryter) nej men mamma vill ju inte ha...
Lillfis: (avbryter med desperat ton) Tack tack. Tack tack. Tack tack. Tack tack. Tack tack. TACK TACK. TACK TACK. TACK TACK. TAAAACK TAAAACK.
Jag: (får nervöst sammanbrott) (inte riktigt men i alla fall tålamodsbrist) ok, tack tack. Mm! Gott!
Lillfis: (nästa smartie) Tack tack. Tack tack. Tack tack. TACK TACK. TAA...
Jag: tack! Mm! Gott!
Och så fortlöpte hela fredagsmyset. Varför jag inte ville ha godisarna? Jo...
Kalla mig kräsen men jag vill helst slicka av färgen på godisarna själv. Uppenbarligen Lillfis också... och inget mer än så.
Tack tack. Mm! Gott!
/iPhonemelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar