lördag 9 juli 2011

Lite sorgligt...

Idag åker vi hemåt igen... Imorgon ska jag dela med mig av lite bilder från gårdagens middag. Den var heeelt otrolig! Men det måste sägas med en bild för att man ska kunna förstå. Så jag säger inget nu.

Jag har väldigt separationsångest för allt, det har jag ju tidigare nämnt kanske. Nu går jag med en klump i halsen för att vi ska åka hem och jag ska skiljas från mina föräldrar och lysekilsveckan är över för detta år. Jag sörjer när jag plockar ihop alla Pennis saker och känner mig ledsen för jag vet att mamma och pappa kommer att längta efter henne. Jag får påminna mig hela tiden att det inte är jag som ska åka ifrån henne så jag behöver inte vara ledsen men något med idag känns väldigft sorgligt.

Så är det varje år. Har alltid varit. Jag gråter alltid när Jossan åker hem efter att hon varit hos mig en helg, gråter när jag åker hem från mina systrar eller farmor och framför allt från min mor och far när de är här nere. Fast jag gör det i smyg. För logiskt sett vet jag ju att jag får se dem igen om 2 ½ vecka. Men ologiskt sett är jag ändå ledsen. Och lite sorgsen.

Valde att åka hem idag för då har jag något stort att se fram emot när jag kommer hem. Det lindrar. Ska få äta middag med så fina tjejer ikväll och bara slappna av och prata strunt och ta igen förlorad tid. Det är behövligt och efterlängtat!

Så nu packar vi klart och styr vid 12 snåret kosan mot Kopenga igen.

Det blir bra. Det är ingen fara. Det blir kul att komma hem. Det här går bra.

/e

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar