Jag har en känsla av rastlöshet i kroppen. Jag vet inte vad det beror på eller hur jag ska råda bot på den. Den biter i mig och liksom skaver i kroppen och framkallar en känsla av stress fast jag inte har något att stressa över. Jag känner en rastlöshet och enorm stress över att inte göra något vettigt de sista dagarna vi har kvar på semestern tillsammans. Är det för att jag snart ska börja jobba igen kanske? Det skulle det kunna vara antar jag.
Jag önskar innerligt att jag kunde vara hemma längre, en väldigt stor del av mig är inte alls redo att vara ifrån Penni så mycket. Det känns sorgligt tycker jag, att inte få ha dagarna med henne. Mina helger kommer ju att bli heliga kan jag tro och då kommer jag klistra fast henne i min famn så att hon inte kan komma loss ens när hon vill. Jag ska seriöst ta superlim och öshälla så att hon måste sitta fast hos mig för alltid.
Det kommer att låta okänsligt och mycket fördomsfullt detta, jag vet det, men jag har innan jag fick barn själv suckat lite över USA och deras "förlegade" (enligt mig förr) syn på att kvinnan när de gifter sig ska sluta på sitt jobb, bli försörjd av mannen och endast ta hand om deras hem och barn. Jag har tyckt att det är hemskt att kvinnan ska sluta jobba bara för att de gemensamt bestämmer sig för att bilda familj. Jag inser ju att inte alla familjer har det så, men många ändå.
Nu måste jag säga att jag känner en stor avund till dessa familjer istället. Det ni, men jag menar det verkligen. Jag tycker att det låter underbart att få vara hemma och uppfostra sina barn så länge man själv vill det. Tills man själv är redo att släppa taget lite mer och låta dem börja på dagis. I mitt fall kanske om... något år eller så... när Penni är 30 kanske... då.
Fick jag välja skulle jag vara hemma längre än ett år i alla fall. Ett år är ingenting. Det är ju nu det är som roligast. Det är ju nu vi är som lyckligast, min lilla och jag. Jag vill inte vara ifrån henne hela dagarna. Jag vill vara med henne hela dagarna. Många år.
Ett år är ingenting.
/e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar