Ni två.

Jag ligger just nu och lyssnar när ni andas. Ni två. Den ena av er andas tungt och sakta. Sover djupt och stilla. Den andre andas lättare, lite snabbare och rycker emellanåt. Har ännu inte riktigt kommit ner i djupsömn. Förutom era andetag hörs ingenting. Fast fönstret är öppet och livet utanför i full gång hör jag inget annat än era andetag. Ni två.

De fyller mig med luft era andetag. Med liv. Ni som för ett tag sen inte alls fanns har blivit det enda som finns i världen. Ni två. Era andetag är plötsligt det enda jag strävar efter att få höra. Den ljuvaste av musik.

Det är så mycket kärlek i rummet. Den omsluter mig, kärleken. Genom era andetag. Ni två. Ni som fyller mig med en kärlek så stark att jag knappt kan andas. En lycka så stor att den knappt får plats. Era andetag gör mig så lycklig just nu.

Jag torkar en tår i det blödiga ögat som vattnas i takt med era andetag. Ni är så ljuvliga att jag längtar till imorgon. När ni ska vakna igen. Ni två.

Men nu. Precis just nu, är det skönt att bara ligga här och lyssna på era sovande andetag. Just nu är det bara härligt att höra att ni sover. Ni två.

Älskade ni två.

/iPhonemelie