Ett exempel är varje gång då jag ska lägga Penni på kvällen. Jag ligger bredvid henne i hennes säng och vi pratar lite en kort stund, säger god natt och sen låtsas jag somna. Jag fortsätter klia henne på magen men blundar så hon ska tro att jag sover och då somna hon med. Det funkar alltid!
Nu skulle man ju om man inte gillade fara i den utsträckningen jag gör kunna lämna det så helt enkelt. Bara ligga där och blunda tills allt är klart. Meeeeen... inte jag! Jag bara måste kika med korta mellanrum för att se om hennes ögon börjar gå ihop eller inte. Trots att jag vet att om hon ser att jag kikar kommer det bara att ta längre tid att somna, tar jag chansningen! Gång efter gång. varje gång.
Varför? För att jag är galen och lever endast på riktigt under de sekunder då adrenalinet pumpar i kroppen och kroppen tror att den ska dö, men sen klarar sig och euforin är överväldigande? Ja kanske. Men också för att jag älskar att se ögonblicket då hon och hennes syster somnar av någon anledning. Det ligger så stor tillfredsställelse för mig i det och varje gång (det slår verkligen aldrig fel!!) spelas låten "the worlds greatest" i mitt huvud! Ni vet den med R Kelly!
Jag sitter här och nynnar den nu efter ännu en lyckad kikläggning och känner att jag ÄR the worlds greatest!
/iPhonemelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar