Metoder...

Ni som varit med mig ett tag här på bloggen känner ju till att min stora dotter i perioder haft lite kämpigt med det här med att somna och ofta har dessa perioder varit väldigt jobbiga för hela familjen. Vi blev så desperata ett tag för längesen av timslånga läggningar med bråk, gapskrik och frustration (inte vidare vilsamt!) att jag läste och provade en "få barnet att sova hela natten"-metod. Jag gjorde till en viss del min egen version av den då jag inte klarade av att höra henne så ledsen några långa stunder utan att gå in åtminstone.

Hur som helst... Det fungerade i perioder väldigt bra med Penni, och i perioder inte alls. Då det inte fungerade har hon gråtit sig fördärvad och skrikit tills hon nästan kräkts. Inte varje dag ens i dessa perioder men då och då. Vad gjorde jag då? Trodde jag följde något vettigt, gjorde som jag hade läst att man skulle göra, gick emot varenda cell i min kropp som skrek att jag skulle ta upp mitt barn och hålla det intill... och lät henne ligga kvar i sängen. För att bli trygg med att somna själv. För så stod det. Jag var där och försökte trösta men eftersom hon ville upp blev det oftast värre. Hon blev argare av att ha mig där när jag ändå lät henne vara där i sängen. När jag var utanför slet jag mitt hår och grät många gånger lika mycket själv. Men höll stenhårt på metoden jag läst om.

Idag skulle jag aldrig gjort det. Idag skulle jag tagit upp henne varje gång. Låtit henne varit vaken lite till och sen försökt igen, eller på något annat sätt. Skulle aldrig låtit henne ligga där och gråta sig till sömns på det viset. Men jag är tryggare som mamma nu. Mer säker på vad jag gör och att jag gör "rätt", vad nu det är. Det finns inget rätt egentligen, bara det som känns rätt i magen för just dig. Det är det viktigaste, att inte gå emot det du känner på insidan för att någon annan i en bok, eller i din närhet sagt så. Och då du känner att du verkligen är helt ute och cyklar och bara vill att någon ska hjälpa dig med en metod så läs flera. Läs 10 olika och plocka det du tycker är vettigt ur dem.

Ikväll gick vi och la oss i hennes säng, Penni och jag. Vi tittade på varandra och log. "Mysigt", sa jag. "Mm, jättemisit" höll hon med. Sen kramades vi och gjorde goslätet, sa att vi älskade varandra och sen la hon sig till rätta. Jag kliade henne på ryggen och hon sa "God natt mamma. Sov så gott." Hon somnade sen i stillhet, lycka och kärlek. En stund senare vaknade jag igen bredvid henne. Stilla. Lycklig. Överväldigad av kärleken till denna lilla varelse.

Så vill jag lägga henne. Jag struntar i om det blir svårt att vänja henne av med det sen, hon kommer inte behöva mig bredvid för att somna då hon är 13. Så nu får hon det. Det går självfallet inte alltid så lätt att lägg henne som idag, men det är alltid precis så mysigt att få ligga där bredvid. Jag kan inte säga att jag ångrar metoden, det var mycket bra som kom ur den också, men jag skulle inte lite blint på någon metod igen på de punkter som inte känns rätt för mig.

Det är det bästa rådet jag kan ge nyblivna eller blivande föräldrar. Det och att inte vara så rädda för att det känns som att ni inte kan något, vet något eller har någon koll på läget alls. Det har INGEN i början. Det blir bättre.


/iPhonemelie