Sen när det blev dags för krabbrace blev det i alla fall lite spännande igen...
Tänk så det är. Jag stod idag och tittade på min dotter där hon med spänd förväntan såg på då krabborna släpptes ut på bryggan. Tänk så många gånger jag gjort precis det i min uppväxt. Det går runt... livet. På någe vis.
Vad glad jag är att jag kan få ge henne precis det här.
Krabbor. På en brygga. I Lysekil.
/iPhonemelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar