torsdag 6 september 2012

Den bästa av resor...

När Penni kom njöt jag av henne som liten bebis till fullo. Jag avgudade hennes mjuka hud och älskade lukten av hennes varma huvud. Även när hon hade sin svåraste period med bara skrik njöt jag oerhört av de lugna stunder vi hade.

Men det var också lite förenat med en gnagande känsla av ledsamhet och rädsla över det faktum att hon blev större hela tiden och jag förlorade min lilla bebis undan för undan. Ofta grät jag över detta, även fast jag hade henne kvar. Bara lite större och lite mer självständig än innan. Kanske var det som skrämde mig så, att hon skulle bli självständig och inte behöva mig mer...

Med tiden insåg jag att det bara blev roligare och roligare ju större hon blev. Hon blev roligare och för varje bit av Penni man lämnade bakom fick man en ny som förde med sig ännu mera kärlek och ännu mera lycka. Det låter klyschigt men för mig har det verkligen varit precis så, ju större desto roligare!

Denna gång njuter jag av min lilla bebis till fullo. Jag njuter av att sniffa henne i håret och stryka på hennes mjuka hud. Jag njuter av att ha henne sovandes på mitt bröst och jag älskar att bara lyssna till hennes andetag. Skillnaden nu mot då är att jag gör det utan någon gnagande känsla av rädsla eller ledsamhet. Jag bara njuter. Jag vet att hon bara är så här liten en kort stund och det är ok, för jag vet också vad som kommer sen. Nu njuter jag av tanken på att få följa med henne hela vägen och se hur hon utvecklas och vad för sorts person hon blir.

Det är ju det som är det häftiga med barn, att få följa med på resan från liten pyttebebis, till stort barn, till tonåring och så småningom till vuxen. Och inte bara få följa med utan som förälder hela resan få ha en sån hedersam plats på tåget. Alltid få vara en VIP, det är häftigt!

Så nu får de växa mina tjejer. Det är ok. De får göra hela resan från nu till sen, bara jag får följa med dem på färden och så länge de tillåter, hålla dem i handen.

/iPhonemelie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar