Så har det då alltså äntligen hänt. Efter vad som känts som en evighet har nätterna bestått till största delen av att en gång varje timme försöka få lillan att somna om och sen eventuellt hinna pressa in en timma eller två sömn sammanlagt däremellan, har det äntligen hänt! Jag somnade 22.30 och fika sova ostört (jag hörde inte ens åskan, så hårt sov jag!) fram till 04.30! Då stoppade jag i en napp och hon somnade om direkt. Sen sov vi till 06.15. Jag tänkte gå upp men hon somnade om igen och vi vaknade utvilade 07.20. Jag vill nu att ni springer iväg och hämtar papper och penna så att ni kan skriva upp alla de här klockslagen så ni inte glömmer bort dem!
Eller som man sa när man var liten:
Aj, aj, aj, aj jag fick intressepilar i ögonen!
I alla fall så vaknade jag imorse och kände mig som en människa, inte en levande zombie. Om jag ska beskriva känslan kanske jag gör det bäst genom att visa er den här. Jag känner mig som hon gör där idag!
Jag råkade få för mycket mjölk i mitt kaffe även idag, men istället för att förbanna hela mjölk-, och kaffeindustrin hällde jag bara i mer kaffe med ett leende. Så det där med tålamodet kanske hänger ihop med sömn då alltså.
Dessutom ska vi på kalas idag till söta Mejjis! Vilken dag va?
Oj, oj, oj!
/e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar