Du är det finaste jag vet...

Har ni någon gång tänkt på hur vacker texten är till denna låt?




Det har jag. Jag tycker så mycket om den här låten. Den är så fin. Jag har till och med lärt mig den på gitarr en gång för längesedan för att kunna sjunga den. Så mycket tycker jag om den. Jag har inte spelat den sedan dess, inte heller sjungit den knappt, men idag kom den tillbaka till mig när jag och Penni hade en liten moment och tittade på varandra djupt i ögonen. Då tänkte jag sjunga den finaste låten jag vet för den finaste tjejen jag vet. Hon hann inte säga så mycket eftersom hon hade fullt upp med att rulla/krypa/stå på huvudet/böka omkring men jag vet att hon kände det samma som mig. Hon kände det inombords.

Sen spelade jag den här versionen för henne och vad hände då? Hon skrattade högt åt Björn Afzelius. Nästan halva låten skrattade hon. Men jag tror det var hennes sätt att säga att hon hajjade. Tror ni inte?

Lyssna på den. Den är fin hur som helst.
Nu börjar fredagskvällen i Skävi!
Om jag ska ta kort och lägga ut på bloggen?
Kanske. För jag kan det. Joråsåette...

/e