Jag kan ändå tycka att allt som börjar med 05 på väckarklockan är för tidigt, speciellt om man hållit sin mor vaken minst en gång varje timme hela natten. Räck upp handen om du håller med mig? Kan meddela att Pennis bägge händer vilar lugnt på golvet där hon sitter. Hon mumlar något jag tyckte lät som Men durå... men jag kan inte vara säker.
Ibland kan man komma på sig själv att bli omotiverat irriterad på konstiga saker. Nyss till exempel hällde jag i en liten liten påtår kaffe i min kopp. (Gillar för övrigt ordet påtår!) Sen skulle jag hälla i mjölk och paketet var så fullt så det kom mer än jag räknat med. Det blev med andra ord alldeles för mycket mjölk till min påtår. Där kom jag på mig själv att bli riktigt irriterad. Varför? Jo för att jag fick hälla i mer kaffe och försöka rädda det som var i men fast koppen till slut blev full var det ändå för mycket mjölk. Det kan ses som ett ganska trivialt bekymmer, men just i stunden var det ett rent påhopp av kaffeindustrin och mjölkindustrin och förmodligen låg också någon form av konspirationsteori bakom. Skitsur kände jag mig.
Tills jag fick mitt vett tillbaka. Sådär sur och arg kan jag bli över väldigt konstiga saker ganska ofta. Är det tålamodet som inte är det bästa då kanske? Jag lackar ur totalt om jag till exempel ska försöka få vagnen över en trottoarkant och det inte fungerar på första försöket. Jo, det är nog tålamodet skulle jag tro. Någon mer som känner igen sig?
Nu är jag i alla fall mycket tillfreds och glad och har snart druckit upp min hela kopp med påtår.
Annars då, jo en orörd rabarberpaj står i kylen och väntar på fikabesök. Så kom bara! Jag är hemma nästan hela dagen och lovar att inte bli irriterad för konstiga saker! Då ses vi snart då. Fint!
/e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar