Vår vän vädret...

Vi svenskar är ett folk som är besatta av vädret, har ni tänkt på det någon gång? Inte någon annanstans hör man att folk lägger ner lika mycket tid och energi på att fundera över, oroa sig för och diskutera hur vädret varit, är och kommer att bli. En del gör detta till sin livsuppgift, att ständigt som en hök vaka över det här vädret och vad som komma skall. De tittar frenetiskt på alla väderleksrapporter de kan hitta, jämför likheter och olikheter och drar sedan egna slutsatser. Sedan när vädret ändå, trots alla rapporter och uträkningar, gör en tvärvändning och ändras blir de alldeles nervösa. "Det skulle ju regna idag, de sa de ju!" säger de sådär halvstressat på gränsen till att bryta ihop helt. Nu tror ni att jag överdriver men icke, jag snarare underdriver (it's a word!)!

På sommaren tas detta väderintresse till en helt ny nivå här i landet. Gå in på en matbutik, en korvkiosk, systembolaget eller ett loppis och lyssna vad folket runt dig pratar om. Jag kan garantera att det vanligaste samtalsämnet, oavsett vilken ålder på samtalarna (it's a word!), är just vädret. Huruvida det är sol eller inte, varmt eller kallt, blåsigt eller vindstilla, alla tycker något om det rådande vädret och alla finner stort nöje i att prata om det. Det liksom förenar oss på något sätt. Vi har det här gemensamt. När allt annat känns främmande och svårt att prata om kan vi i alla fall alltid lita på vädret som en räddare i nöden. Det kan vi alltid prata om och det tas alltid lika väl emot av den vi ska prata med.

Jag är en sådan som oftast inte gillar att prata om vädret. Ibland åker jag dit jag med, absolut, men rent spontant kan jag tycka att prata om väder är lite som att berätta vad man drömt för varandra... något jag egentligen inte alls har någon behållning av att veta och något jag inte kan påverka överhuvudtaget. Om någon säger "tänk vad det regnar idag" och vill få igång mig på den diskussionen vet jag egentligen inte vad jag förväntas svara. "Ja, visst gör det." Sen finns ju inget mer att säga om den saken, eller? Är det då meningen att man ska prata om hur mycket det regnar i mm, hur blöt man blir om man går ut, hur bra det är för bönderna, hur tråkigt det är när det regnar eller hur mysigt det låter mot fönsterrutan? Jag vet inte jag, för mig kan jag känna att det räcker med att konstatera att det regnar, om ens det eftersom det för de allra flesta är ganska uppenbart. Det slutar ju inte regna för att jag ojar (it's a word!) mig över det eller analyserar väderleksrapporterna in i minsta detalj för att se vad som gick fel... 

Men, det finns vissa situationer då väderprat kan komma väl till pass. Ta detta senario:

Du är ute och flanerar på stan i godan ro, du vet inga bekymmer och har ett sådant där fult leende på läpparna. Du trivs med tillvaron och är glad. Då ser du en bit framför dig en gammal bekant du inte träffat på väldigt länge, någon du känt endast ytligt men lite mer än att bara säga hej och gå förbi. Du vet att det förväntas av dig att ni ska stanna och hälsa på varandra, fråga hur den andra mår och vad den gör och så vidare och så vidare. Så det gör du. Fast du egentligen inte alls har någon lust eller intresse och förmodligen inte den andra heller, så gör ni det ändå.

Ni hälsar glatt och kanske till och med ger varandra en flyktig lätt kram och sen kör ni det inövade "Men gud vad längesen jag såg dig! Hur är det? Vad gör du nuförtiden? Har du barn, hus, hund?". När det är färdigt blir det tyst. Ni tittar osäkert och nervöst på varandra och du börjar skrapa lite med skon i marken. Någon av er harklar sig och den andre säger lite halvhögt "jaaa du". Sen blir det tyst igen. Du känner att kragen på din tröja börjar bränna sig fast i skinnet av någon konstig anledning och det liksom sticker i fingrarna. Du letar frenetiskt i huvudet efter något vettigt att säga, tar ett andetag och på utandningen ändrar du dig. Det var ingen bra grej att säga trots allt kommer du på. Hjärnan jobbar på högvarv, något måste det ju finnas att prata om, vad som helst. Vad som helst! Då...

Som en blixt från klar himmel kommer det till dig. Vädret för tusan. Vädret! Med en lättnad lika stor som motorvägarna i USA säger du leende "ja du, vad säger man om vädret då?". Med en replik som denna kan inget gå fel! Samtalet är igång igen och all nervositet borta. Alla, precis alla har något att säga om vädret. Situationen är räddad. Ni kan glatt ta avsked av varandra efter det och vara nöjda. Vädret räddade den hemska situationen som så många gånger förr. Man kan alltid lita på vädret. Vår vän vädret.

Ju mer jag tänker på det desto klarare blir jag. Vädret intresserar många, glädjer många, sysselsätter många, hjälper många och räddar många. Vädret är med andra ord något jag borde med stolthet se som samtalsämnet nummer ett. Så nu gör jag det. Frågar ni mig nu vad jag tycker om vädret ska ni få se på utlägg! Nämner ni nu något om regn eller sol ska ni banne mig få samtala! 

/e