Jag har glömt att berätta något stort...

Penni har tagit sina första stapplande steg för ett par, tre veckor sedan. Då var de mycket stappliga och inte ett dugg frivilliga utan bara när vi lurade till oss det genom att få henne att gå mellan oss. Men på bara dessa veckor har hon blivit modigare och nu tar hon frivilligt några steg då och då, även om balansen inte riktigt är med henne än. Det är så häftigt tycker jag. Så häftigt att se henne försöka och testa och resa sig igen efter varje fall på rumpan. Hennes första kliv ut i världen på något sätt. Låter klyschigt, jag vet men det är sent och jag har precis lagt ner jobbet för ikväll eftersom varje liten kroppsdel skriker efter sömnen.

Hur som helst är det väldigt häftigt att se min lilla utvecklas och bli min stora...
 

/e