Krockar i personligheten...

Jag vet inte hur ni upplever det men jag har ett jobb-jag och ett privat-jag. På jobbet är jag ansvarsfull och ordentlig (eller jag kämpar i alla fall hårt för att folk ska tro det) och privat är jag... lite mer barnslig och lite annorlunda i humorn kanske. Sen har jag dessutom mitt mamma-jag som även det är en annorlunda version av Emelie.

Ibland krockar dessa olika jag och blandas ihop. I veckan gick jag i trappen bredvid Annika, en av mina absolut bästa vänner som jag är mitt privata jag med allra mest (och bäst). Jag hade fått mackor men inte hon inför konferensen och min spontana reaktion var att skratta ett elakt skurkskratt och säga: haha in your face sucker!!!

Moget? Nej inte direkt men mycket roligt! Tills jag upptäckte att jag stod i ett hav av elever i år 9 som alla tittade chockat och förvånat på mig. Jag transporterades med ljusets hastighet tillbaka till mitt jobb-jag och kände mig mest dum. Skrattade lite förläget och mumlade något samtidigt som jag fortsatte att gå. Krock.

En annan dag gick jag och pratade med en annan lärare om något jätteviktigt på väg till min bil. Vi dividerade hur vi skulle lösa krisen som uppstått och bekymringsrynkan i pannan var uppenbar på oss bägge. Rätt var det är i brist på annat att göra med händerna stoppade jag ena handen i fickan och fick tag i en napp. Pennis napp. Wooooosch så blev jag mamma-jag och allt annat verkade bara dumt och oviktigt. Bekymringsrynkan försvann och jag blev varm och fylld av kärlek. I detta förväntades jag svara på hennes frågor om lösningsförslag på det jobbrelaterade problemet. Krock.

Privat-jag går på bio och några småkillar pratar under filmen. Jag tar till jobb-jag och lärarrösten och ber dem vara tysta. De lyssnar och plötsligt var jag på bio som lärare och inte privat. Funderade på om det var ok att äta popcorn, hålla handen, sätta upp fötterna. Krock.

De krockar ibland mina olika jag. Hur är ni? Har ni samma jag alltid i alla lägen eller krockar det för er också ibland?


/iPhonemelie