Jag har en vän som så ofta förgyller mina dagar med historier om sitt kärleksliv och allt hon är med om. Jag skrattar ofta då hon berättar, så även denna gång. Skillnaden nu är att jag skrattar än så fort jag tänker på det och alla som känner denna vän kommer också att skratta lite extra för man vet hur hon är och hur hon lät under den lilla episod jag nu kommer att delge er. Jag tänker utav ödmjukhet inför henne inte nämna hennes Montenegrinska prinsessnamn den här gången heller. Prinsessa är hon för att hon är vacker, snäll och ödmjuk. Och för att jag beslutade mig för att berätta historien för er som en liten saga och då passar helt enkelt prinsesstiteln in. Så, kliv in mina vänner, in till sagornas värld och ta del av den lockiga prinsessans kärleksäventyr!
Det föll sig så att prinsessan träffat en möjlig prins. Han var allt hon letade efter hos en prins och han varken gick omkring naken i hennes kök och drack vitt vin klockan 10 på morgonen, eller verkade snål och uträknande med pengar (något hon tidigare provat hos prinsar men inte riktigt fallit för av någon anledning). Hon gick på en första dejt där allt fungerade perfekt. Syrsor spelade på harpor, rådjur serverade maten och kaniner skuttade romantiskt omkring de unga tu. När han tog hennes hand såg hon en liten naken kille flyga omkring i luften med en pilbåge och vips så träffade han henne i hjärtat. Hon var övertygad, hon hade träffat sin prins! Även prinsen var lycklig och varm i hela kroppen då de skiljdes från sin dejt. Han var så glad att han brast ut i ett sång och steppade hela vägen hem (i alla fall i min version).
Efter ett par dejter åkte prinsessan på semester och saknade självfallet sin prins. Men så kom han, den där andra prinsen som i sagan följs av ståtlig och lite läskig musik av pompigt slag ni vet. Han som är vacker och ståtlig och charmant så det förslår, då han väljer att vara det. Han hypnotiserade prinsessan med kärlekspulver som gjorde att hon glömde sin prins för en stund. Dock är en prinsessa alltid en prinsessa och även denna höll sig i skinnet och bestämde sig för att ge prinsen en ny chans då hon kom hem, även om han nu plötsligt inte kändes riktigt lika charmant och ståtlig som innan. Efter ett tappert försök från prinsessan insåg hon att han inte var hennes prins, utan förmodligen bättre åt någon annan prinsessa. Denna vår prinsessa är someone who is looking for love. Real love. Ridiculous, inconvenient, consuming, can't-live-without-each-other love. Och det hittade hon inte tillsammans med prinsen.
Hon visste vad hon skulle bli tvungen att göra och bestämde sig för att det inte var någon idé att dra ut på det i onödan utan tog telefonen och ringde upp honom. Utan att pausa började prinsessan berätta att han verkligen var jättetrevlig och så men att hon inte kände något pirr alls för honom och att hon nog aldrig skulle göra det heller. Hon förklarade tydligt och ganska länge kring avsaknaden av känslor och då framförallt pirr och i allt det lät hon inte honom prata alls. Det är ju egentligen onödigt, tyckte prinsessan, det viktigaste är bara att han förstår och att jag är ärlig. När prinsessan var klar med den utläggningen inbjöd hon prinsen till samtalet men innan han egentligen hann uttrycka hur tråkigt han tyckte det var att hon kände så talade hon om att hon nu efter den här brytningen kommer att behöva tid ifrån varandra för det vill hon alltid ha efter en brytning så på 6 månader ville hon inte att han skulle kontakta henne utan hon ville smälta uppbrottet först. Han lät informationen sjunka in och innan han egentligen hann reagera på det fyllde prinsessan i att om 6 månader skulle han kunna få höra av sig och bjuda henne på en kopp kaffe, det skulle hon vara okej med. Sedan tyckte prinsessan att det var dags att avsluta samtalet men innan hon hann lägga på sade prinsen att han önskade henne all lycka i framtiden och att han hoppas hon hittar vad hon söker (eller något liknande i alla fall om det inte var ordagrant så).
Prinsessan lade på luren nöjd över att uppbrottet gått så bra. Ett fint och ödmjukt farväl... Eller? "Låt oss summera prinsessan", sade hennes vänner ekorren och katten då kon berättade för dem. "Du gjorde slut med prinsen som var kär i dig genom att tala om att du inte kände något som helst pirr, något du starkt betonade upprepade gånger under samtalet. Du talade sedan om att du behövde tid att smälta uppbrottet och att han inte fick höra av sig på 6 månader. Du avslutade med att säga att han efter de 6 månaderna av tystnad kan få höra av sig och bjuda ut dig på en kaffe (utan att han på något sätt sagt att det skulle vara hans önskan)." Prinsessan började fundera. Det kanske inte var så ödmjukt det här ändå. Kanske skulle hon ändra på en detalj eller två i historien om hon fick göra det igen. Självklart skulle hon erbjuda sig att betala sitt eget kaffe! Prinsen var ju ändå Bosnier, det skulle han aldrig tillåta men det kan ju uppfattas lite sådär att inte ens erbjuda sig!
Snipp snapp snut, så var denna saga om prinsessan slut. men rätt var det är dyker hon upp igen. hon som vi älskar så. Hon som förgyller våra tråkigt stunder med att bjuda på sig själv och sina äventyr. Nu bjuder jag er på en del av dem. Bara för att hon är så rolig min prinsessa.
Från oss alla (jag och mina loppor) till er alla, ha en riktigt god natt sömn nu.
/e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar