torsdag 5 januari 2012

Mission impossible är fångarna på fortet?

Alltså jag vet inte om det bara är jag men jag kan inte titta på Mission Impossible filmerna som en normal människa. Jag tycker att de är bra, det är inte det. Det är bara så spännande ofta att jag inte kan sitta kvar och titta! Det drar i varje nerv i min kropp och även om jag försöker så är det fysiskt omöjligt att fortsätta titta. Det är precis som att de blir för mycket spänning för min kropp att hantera.

Har alltid varit så och nu när jag vandrar längst memory lane här vet jag nog varför. Jag minns när jag var liten och hela familjen tittade på Fångarna på fortet tillsammans. Hela familjen satt stilla i soffan till en början men så långt tillbaka jag kommer ihåg har det så fort det blev spännande sett annorlunda ut. Så fort den där blå vätskan började tunna ur började det sprätta i benen på min mor. När sen tidsräknaren kom igång försvann hon ut ur rummet. Någonstans från en säker plats ropade hon nervöst och undrade hur det gick. Ibland pratade hon med personen i cellen ganska argt som för att skynda på honom/henne genom en uppläxning. Ganska snabbt utvcklades det till att när tidsräknaren kom och idioten i cellen lugnt stod kvar löpte jag och min mor åt varsitt håll.

Nu är jag för lat för att löpa ut ur rummet. Så vad gör jag då när det blir spännande. Är jag hemma leker jag med telefonen. Är jag på bio blundar jag. På riktigt! Jag blundade mig igenom varje sekvens av spänning på alla Sagan om ringen-filmerna och låt mig inte ens avslöja hur många minuter jag inte såg av senaste Mission Impossible filmen. Eller de tidigare heller för den delen. Frågan är snarare hur många minuter jag såg. Ändå hör jag mig själv säga att jag tycker om Mission Impossible filmerna. Det gör jag. Så länge jag får unna mig själv att blunda när det blir för spännande. /iPhonemelie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar