torsdag 29 september 2011

Måste bara berätta...

Har en väldigt nära vän... vi kan kalla henne Piiip (utifall att hon vill fortsätta vara anonym nu efter jag outat hennes mycket underhållande kärleksliv här på bloggen!). Hur som helst surfade hon helt kravlös och av en total slump (såklart) in på en dejtingsida på nätet och blev lite intresserad av att lägga upp en profil. Efter en stund hade hon börjat prata med en kille som verkade intressant och kände sig antagligen lite upprymd och glad över beslutet att kolla in sidan. Då kom meddelandet upp att sidan kostar pengar. 800 för 6 månader, 500 för 3 månader och 250 för 1 månad. Vad fasen tänker hon, jag har ju flyt här så en månad kan det ju vara värt!

Samtalet fortsätter med Mr Trevlig och till slut bestämmer de sig för att ses. Det visar sig att de bor ganska nära varandra så de bestämmer träff på ett välkänt ställe på Söder i Stockholm klockan 19.00. Innan får Piiip veta av en kompis att det är vanligt vett att man kommer lite sent till en dejt och ivrig som hon är att göra ett gott intryck följer hon naturligtvis detta. Han meddelar via sms att han står utanför träffpunkten och har en svart skinnjacka på sig.

Väl där ser hon ingen utanför med svart skinnjacka men mitt emot träffpunkten sitter en kille med den beskrivningen på en bänk. Lite stressat struttar min vän fram till honom och ursäktar att hon är sen, slår på stora leendet och ger honom en kram. Han ser inte riktigt ut som på bilden hon sett men han är söt så hon är nöjd. De går in, tar ett bord och börjar sin dejt. Samtalet flyter på bra men ibland känner hon sig lite förvirrad över saker han säger. Eftersom hon är en mycket duktig multitaskare har hon på dejtingsidan pratat med två killar, vilket kan förklara förvirringen tänker hon.

Han berättar om sitt jobb och hon undrar vad som fått honom att helt byta bana sådär. Han berättar om sitt personalansvar och detaljerat gör han ett utlägg om jobbet. Hon lyssnar och börjar någonstans ändå annan oråd när han säger att han ska besöka sin hemstad Falun i helgen. Sa han inte att han var från Linköping?! Någonstans mellan nytt jobb och Falun kopplar det för min vän. Det här är inte rätt person! Det här är inte den jag skulle gå på dejt med inser hon! Vem är denna kille och vem tror han att jag är, vevar det i hennes huvud vid det här laget. Och var är min dejt?

När de reser sig för att gå tittar hon på sin dejts jacka och upptäcker att den visserligen är svart, men inte i skinn. Han tackar för en trevlig dejt och lovar att ringa när han kommer hem från Falun. Hon åker hem, asgarvar så tårarna sprutar och skickar ett mess till Mr Trevlig, som hon skulle ha träffat och frågar vem han är på dejt med, säger att hon varit på en dejt men inte med honom. Till svar får hon: Jag sitter ju på dejten med henne nu, menar du att det inte är du?!

Hahahaha här skrattar hon(och jag) högt! Hon önskar honom lycka till på sin dejt och hoppas att den går bättre än vad hennes gjorde. (Vad han svarade vet jag inte ännu, men jag lovar att återkomma.)

Två saker slår mig som mycket roligt med detta, ett: de har förmodligen lyckats byta dejter med varandra dessa två par, utan att någon av dem insåg det förrän lång tid hade gått! Två: han från Falun skulle ringa när han kom tillbaka till stan, men han ju inte min väns nummer utan den andra tjejens! Det är ju verkligen upplagt för att bli ännu roligare den här historian, det enda tråkiga med det är att vi förmodligen inte får veta mer om just det.

Hahahaha! Det här händer bara på film! På film och i verkligheten för min vän Piiip!
Hysteriskt roligt var det i alla fall!

/e

1 kommentar: