lördag 24 september 2011

En vanlig lördagkväll...

Jag gråter som ett litet barn. Varför? För att jag precis sett en scen ur Mamma Mia med en låt man inte kan låta bli att gråta till. Hittade inget bra klipp ur filmen, men här är låten med text. Lyssna, läs och försök komma ihåg scenen där Meryl Streep gör i ordning sin dotter inför hennes bröllop...



Innan jag fick barn grät jag för jag såg min egen mamma och mig framför mig och det kändes så sorgligt. Att jag varit hennes lilla tjej med blå kappa som leende vinkandes struttade iväg till första dagen i Lekis, medan hon stod kvar och kämpade med gråten över hur stor jag blivit. Jag grät för att det kändes så sorgligt för mig att varje år bli ett steg närmare vuxen och mindre beroende av henne, hon som varit hela min existens i flera år. Kanske låter svamligt men det kändes sorgligt även för mig.

Den här gången gråter jag dubbelt. Nu finns Penni. Nu ser jag min del som mamman och det hela blir ännu sorgligare. Inte nog med att det är så sorgligt att min mamma inte längre har kvar den där tandlösa lilla tjejen som skrattade så hon tjöt när hon kittlade hennes mage, jag kommer att bli hon som kämpar med gråten över att varje år som går förlorar jag en bit av den Penni jag så vansinnigt älskar. Visst får jag varje år också en ny, men den här lilla ett åringen som skrattar så hon tjuter när jag biter henne i fötterna... henne får jag aldrig mer se.

Ofta tittar jag på henne och tänker på att registrera varje liten del av henne så att jag får ha henne kvar, precis så som hon är. Jag gråter nu när jag skriver det här också. Kan inte sluta. Lycka är så nära förenat med sorg och jag både gråter av lycka för den jag får och kommer att få lära känna, och sorg för den vi lämnar bakom oss för varje år.


Måste sluta nu, snorar och fulgråter vilket inte hjälper mig varken framåt eller bakåt. Bryter av lite med denna. Hon är så fantastisk denna dam. Vet ni att hon gjorde den på en tagning! En!
Otrolig är hon.



Jag ska torka tårarna och snoret nu och försöka sluta. Hur som helst är det här min absoluta favoritfilm. Jag kan faktiskt säga det. Favorit.

God natt.

/e

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar