Det går i ett...

... det här livet. Med två barn, jobb, plugg och en sjuk man kan man väl säga att tiden inte står still i alla fall. Men dagen har varit mysig med glada barn som lekt tillsammans utan att bråka vid ett par tillfällen till och med. Det gillas!

I måndags tog vi en sväng förbi lilla babbloteket som Penni säger. Innan bägge började springa åt olika håll och jag var svettig som en gris med en skrikande ettåring liggandes på golvet sprattlandes som en fisk då jag försökte få på henne kläder, var det riktigt trevligt!












Penni förklarade att det där bakom snögubben är pappa, tjejen är Penni och när jag frågade vem den tredje var (den hon pekar på) sa hon: Jobban såklajt!

Ja just det. Robban! Såklart! Såg inte först bara.

/iPhonemelie