När jag sovit dåligt vaknar jag ett monster. Mitt sätt att hantera det är ofta att skriva några självömkande rader i min blogg. Mitt sätt att borsta av mig det på något vis. Bryt ihop, bygg ihop och gå vidare. Bloggen för mig är ofta mitt "bygg ihop", den och min mamma.
Det är skönt för mig att ha en plats att pysa och när jag fått göra det känns det ju alltid bättre. Det betyder dock inte att hela dagen fortsätter i samma trötta, desperata panikkänsla. Det hade varit ohållbart på alla sätt. Dagarna går oftast bättre än jag tror att de ska göra just i den stunden jag pyser ur mig.
Idag försökte mor och far få ta Lotta med sig, men jag slutade sent från jobbet, kom hem och blev blödig och istället limmade fast henne i mina kläder. Typ. Men imorgon ska de få ta henne och jag, pappan och Penni ska ha fredagsmys med MAX, godis och ostbågar. Någon som tvekar på vem som fått bestämma hela menyn? Det ska bli skönt. Jag ser fram emot en kväll med Penni, en kväll med sambo och en natt alldeles ostörd. Så imorgon blir jag inte blödig. Det är för mycket annat roligt på schemat!
/iPhonemelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar