Till Lotta.

Hej Lotta, det här är mamma. Just nu sitter jag här i ett mörkt rum med dig i famnen. Du är förkyld igen och kan inte sova för näsan din är så täppt. Du är liten, bara halvåret drygt, men redan så självklar i vår lilla familj.

Du tycker om det mesta faktiskt, är en ovanligt glad bebis när snoret inte halvt dränker dig. Du ler och skrattar jämt och när man kittlar dig på magen skrikskrattar du! Alltid när du gör det stoppar du handen i munnen. Det ser så gulligt ut tycker jag.

Denna veckan har du lärt dig sitta och du ljudar nu mamma, pappa och ääääta. Fast du säger dem inte som ord än utan testar mest ljuden. Du äter lite smakportioner nu men magen din trilskas en del så vi pausar lite och tar det lugnt. Idag gjorde du något väldigt bra då du äntligen bajsade, nämligen passade på att göra det när endast pappa var på plats! Härligt tyckte mamman!

Du är underbart mjuk än och varm som en kamin att ha i famnen. Dig får man krama och pussa och du somnar helst precis så som du ligger just nu. Du gör mig så lycklig varje dag. Jag blir tårig ibland bara av att titta på dig, speciellt när du är tillsammans med din syster. Då ryms knappt kärleken i mammahjärtat!

De senaste två månaderna har du dock sovit dåligt. Både på dagarna och nätterna och nu med ännu en förkylning sover du knappt alls. Inte din mor heller vilket nu gjort henne lite trött. Men jag har räknat lite på det här och med alla timmar jag nu spenderar vaken med att försöka få dig att sova litegrann i alla fall tänker jag att jag tjänat in en hel del tid att ta ut i form av precis vad jag så önskar sen när du blir stor. Jag tänker att du som 15-åring då kommer att få betala tillbaka den genom att ligga i din mammas famn och gosa, klia henne på ryggen och prata om allt mellan himmel och jord i timmar. Det låter väl rättvist va? Bra! Skönt att vi är på samma våglängd.

PS: du snarkar verkligen urgulligt här på min arm. Precis som jag när du låg i min mage. Urgulligt. :DS


/iPhonemelie