Det är ett kritiskt läge just nu. Lotta sover i min famn och jag ska försöka lägga henne i sin säng. Hon vaknar av minsta ljud eller rörelse... Här gäller det att tänka Tom Cruise. Smidig som en... (vilka djur är smidigast? Pantrar? Pumor? Eller något helt annat? Jag vet faktiskt inte så här känner jag att liknelsen dör lite...) smidig som en jättesmidig katt! (Äh lägg av, katter är ju sjukt smidiga!)
Tyst som en mus (ha!) och försiktigt med mjuka rörelser ska jag bara resa mig lite i taget... Sen med en svepande näst intill okännbar rörelse lägger jag bebis i sin säng och smyger ljudlöst därifrån. No biggie.
Då kör vi... tysta nu då... andas inte ens... 1, 2, .....
TEKNISKT AVBROTT!
Nedan spaltas nu upp vad jag lyckades åstadkomma istället för att göra som jag tänkt:
• jag tappade dosan på kanten på sängen
• jag tappade nappen på golvet
• jag tappade telefonen på magen på Lotta för att jag prompt skulle ta kort på hur söt hon är
• jag bländade henne med blixten så hon tittade på mig yrvaket innan hon somnade om igen
• jag tappade ett geishapapper i Lottas säng
• jag snubblade till när jag skulle resa mig och föll bakåt igen
• jag väckte Lotta
• jag la ner Lotta på mage fast hon är förkyld och inte kan andas vilket resulterade i att hon... ja inte kunde andas och sedermera vaknade
• jag stängde av tv:n så det blev helt svart i rummet vilket gjorde att nappen jag försökte få in i munnen på Lotta först träffade näsan, kinden, ögat, hakan och pannan
• jag råkade komma åt lottas huvud med min fot. Jo det är sant. Inte hårt men hon vaknade igen av det.
Så här ligger vi nu, ihopklistrade famn i famn igen och myser. Ja jag ville det alltså. Ville ändå inte borsta tänderna eller dricka vatten eller så. Nej då. Det här var planerat precis såhär. Jag är inte klumpig. Alls.
(Och ja, jag googlade ordet sedermera! Men det betydde preeecis det jag trodde så poängen får jag ändå!)
/iPhonemelie
hahaha, du är så rolig!
SvaraRadera