Det var så skönt med sol och trädgården var så inbjudande att vi var tvungna att släpa ut hela familjen en stund på förmiddagen. Jag kände mig ganska bra i fötterna så jag glömde bort mig. Gick in och ut några gånger med mellanmål och annat och sen... som ett brev på posten påminde den mig igen om hur det är, smärtan.
Idag är det svårt med allt och helst vill jag ligga där jag ligger. Men som Penni sa när vi gick in igen och mamma fick lov att sätta sig i soffan med fötterna högt:
"Nu haj ji fått jite juft jajja fajj"
Jag får se det så. Nu fick vi lite luft i alla fall. Och lite sol. Ibland är det nästan värt det faktiskt.
Sol ute, ont inne. Men tamejfasen sol i hjärta och sinne!
/iPhonemelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar