Idag hyllar jag min far som så många andra med mig. Min far har många goda kvalitéer och egenskaper men en över alla de andra och det är hans snälla hjärta. Han är genomsnäll och vill väl alltid, fast aldrig med flit om man kan säga så. Han försöker aldrig vara snäll, han bara är det i grunden. Behöver något göras så erbjuder han sig att hjälpa innan man hunnit säga färdigt meningen. Han ger allt han har av sig själv för att hjälpa på olika sätt. Men aldrig väntar han sig något tillbaka.
Många människor är snälla och tänker snällt men jag har inte ännu mött någon som tänker så osjälviskt snällt som min far. När jag var gravid, tjock som en val och hade sån foglossning att jag inte kunde gå skulle jag till Stockholm på en av mina käraste vänners möhippa. Det var inte det lättaste eftersom promenaden från tåg-tunnelbana-runt omkring på allt gjorde att det kändes omöjligt. Pappas svar är att han skjutsar mig till Stockholm och väntar kvar till jag är färdig och sen skjutsar mig hem igen. Detta är för honom en självklarhet medan det för mig är så osjälviskt snällt att jag inte vet många som skulle erbjuda sig att göra det. De flesta tänker mer på det jobbiga det för med sig för dem. Inte min far. Aldrig.
Min far är så duktig på sitt jobb. Han kan ta de elever han har som ingen annan kan. Han ser vad som är viktigt och utgår från varje elev. Han gör sitt yttersta och lite därtill för att hjälpa dem nå målen och få betyg. Förra året åkte han hem till en elev 2 timmar varje eftermiddag och på helgen för att hjälpa honom in på gymnasiet. Det förvånar mig inte ens för så är han min far. Totalt osjälvisk och genuint snäll.
Så honom hyllar jag idag. För han är fantastisk!
/iPhonemelie
Underbart!!
SvaraRadera