Jag är inte alls på gott humör idag. Är ett åskmoln redo att totalexplodera när som helst. Jag har ingen ork för något annat humör heller. Orkar liksom inte ens försöka vända det.
Har minskat ner att göra-listan men den är fortfarande svettigt, svårt att andas-lång. Jag kom på mig själv hos tandläkaren igår vara avundsjuk på henne för att hon verkade så ostressad och lugn i själen. Själv hann jag inte ens stå kvar tills hon hade pratat färdigt. Jag känner mig så stressad över allt jag ska göra att jag är rädd att någon ska vilja mig något för jag hinner helt enkelt inte stanna upp. Måste utnyttja varje minut maximalt på jobbet. Och jag vet att det är det absolut mest effektiva sättet att bränna ut sig helt. Ändå pressar jag på.
Räknade ut idag att jag jobbar 45 timmar per vecka och pluggar 20 på schemat. Det blir 65 timmars veckor. Tiden till det måste tas från annat så vad blir lidande... jag och mina relationer. Min tid med min dotter. Min egen tid.
Just idag är det inte plugget som tynger mig för jag är fortfarande så glad att jag är kvar, idag är det jobbet. Och det älskar jag verkligen för det mesta men just nu är det lite väl mycket helt enkelt.
Därav det dåliga humöret. Stress. Det var ett tag sen nu gamle vän. Jag kan inte säga att jag saknat varken dig eller magknipen du tar med dig. Hur gjorde man nu igen... stopp, stanna, andas? Måste koppla igång Paolo igen här.
Okej, nu har jag spytt klart över min situation för idag. Känns lite bättre faktiskt. Nu ska jag jobba. Sen plugga. Sen andas.
/iPhonemelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar