lördag 5 november 2011

En typiskt mig grej fast inte jag...

Bland det roligaste som hände i torsdags hände efter Raw på den underbara baren Och himlen därtill. Adela tog mig dit för att visa mig utsikten och jag blev förälskad.

Hur som helst, vi stod i baren i godan ro och väntade på att få beställa. Adela stod med ryggen mot mig för att lättare få kontakt med bartendern. Jag stod lite snett så jag hade uppsikt över både baren, Adela och området bakom henne. Mitt i vårt väntande såg jag en tjej resa sig från soffan där hon satt, bakom oss där vi stod. En söt tjej som såg elegant ut. I ungefär 7 sekunder. Sedan såg jag något hon missade... nivåskillnaden mellan området hon satt på och området vid baren. Den lilla kanten som hon helt tycktes missa. Ett ögonblicksverk och hon kunde inte göra någonting för att hindra det.

Vips, så snubblade hon till på kanten. Förvånad försökte hon rätta till snubblingen men någonstans gjorde hon det bara värre. Ett snubbelsteg blev till flera och för att inte ramla omkull helt famlade hon med armarna och ökade farten. Ser ni framför er ungefär hur det brukar se ut när någon snubblar till och liksom småspringer med överkroppen böjd framåt och vevar med armarna i ett sista desperat försök att rätta upp det hela. Där har ni henne.

Problemet är bara att det oftast är en tunn linje mellan att luta sig tillräckligt långt fram med överkroppen för att återfå balansen, och luta sig alldeles för långt fram så du istället störtdyker. Hon gjorde visserligen inget av de två alternativen. Hon skapade istället ett tredje... kanonkulan! Helt utan kontroll och med ganska hög fart dundrade hon på och stångade Adela rakt i ryggen med huvudet!

Adela, som är lugn och tillbakadragen i sitt humör (fast ibland tvärt om!) vänder sig om med en blick redo att mörda och nävar i startposition för att skicka iväg en åtta! Tjejen ursäktade sig och skrattade lite nervöst. Jag ville skratta det högsta jag bara kunde men av respekt för att hon tyckte att detta var så pinsamt småskrattade jag bara lite. Det blev heller inte lättare när hon berättade att hon var där med danska kollegor som var på besök och såklart såg det här.

Så fort hon försvann och vi satt oss tillrätta kunde jag äntligen skratta ur mig allt jag svalt innan. Sånt här är det absolut roligaste jag vet! Tveklöst!

Adela tyckte mitt i tjejens ursäktande att jag skulle dra min teori om att endast vissa människor ramlar ni vet. Det tyckte inte jag. Men hon hörde alltså till samma kategori som mig kan vi ju enas om i alla fall.

Haha jag skrattar nu med! Skadeglädjen och allt det där! Så sant!

/iPhonemelie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar