Det är morgon i det lilla huset. Jag kommer aldrig kunna hitta orden för att beskriva just den här morgonen. Egentligen är det ingen annorlunda morgon mot tidigare söndagsmornar, vi vaknar, myser med välling, leker och äter frukost. Precis som vi brukar jag och min lilla. Men idag är något annorlunda, jag känner det i hela kroppen. Det känns precis på samma sätt som på julaftonsmorgonen då inget kan förstöra den mysiga känslan. Det känns som att vi bägge två går omkring med den här lyckliga, härliga, mysiga känslan i kroppen och bara trivs.

Jag tror att det hela började med en utvilad natt följt av att Penni låg i mitt knä stilla och gosade i 30 minuter! 30! Sen vände hon sig om och skulle klättra ner men innan hon gjorde det log hon med hela ansiktet och gav mig en kram! En riktig "lägga huvudet stilla på min axel en liten stund"-kram! Sen har hon grejat och lekt och skrattat och busat och jag har gjort det samma.

Nu börjar hon bli lite trött igen och ser ut såhär






Alla strumpor är insamlade och nu är hon redo för vila. Själv ska jag sätta mig och ta en kopp kaffe i tystnad och bara njuta av känslan.

/iPhonemelie