Detta är något jag så innerligt unnar dem! Jag är glad att de tar tag i sina drömmar och sin längtan och faktiskt lever, inte bara låter dagarna passera. Sen kommer min gladaste dag i livet (förutom 25/8 gånger två) vara när jag får krama om dem igen och vet att de är hemma helskinnade.
För nog är det allt så att man aldrig slutar oroa sig när de är ute och upptäcker världen, även fast man är utflugen och vuxen. Barn är man för alltid och oron är livslång. (Eller borde det vara tvärt om?)
Hur som helst, mina älskade föräldrar, vi ses snart igen men till dess: njut nu allt vad ni kan! Jag njuter av att veta att ni njuter!
/iPhonemelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar