Jag vill inte vara den som är den...

... alltså jag förstår ju att det ligger väldigt mycket envishet och prestation bakom det hela. Jag hajar helt att du kämpat allt du bara kunnat verkligen, i flera timmar! Jag fattar att det inte varit lätt och att inget mindre än ren "jävlaranamma-inställning" har givit dig segern här.

Nog inser jag att alla de etthundratrettiosju gånger du nästan somnat på denna kvällsbilresa, men i sista stund besegrat den varje gång lika förvånade John Blund, har krävt enorm kämparanda från ditt håll. Det säger jag ingenting om.

Jag är helt med på att en snart treåring som inte sovit middag, lekt hela dagen och nu åkt bil i tre timmar utan att ge sig och låta sömnen komma är inget mindre än ett underbarn. Det tvivlar jag inte en sekund på.

Självklart lyfter jag på hatten för det och gratulerar dig stort till denna brakseger, absolut! Det är inte alls det. Jag unnar dig att få sola dig i glansen, visst. Det gör jag...

... jag bara tycker att du kan somna nu så jag kan få äta chokladen jag har i min väska.



/iPhonemelie