En gång hade jag en kompis med en speciell teori. Hon menade att vissa pinsamma saker endast händer vissa människor. Teorin grundades när en av de snyggaste och mest populära tjejerna kom åkandes i Kolsva på rullskridskor (det var för övrigt verkligen rullskridskor och inte inlines!). Hon såg sådär graciös ut som bara den snyggaste och mest populära tjejen kan och vi stod och tittade med ansikten gröna av avund. Hon var dessutom tre år äldre och hade väl allt vi drömde om att vi skulle få. Min kompis menade då att om hon skulle ställa sig på rullskridskorna skulle hon ramla direkt, utan en sekunds fördröjning. Men hon den snygga, populära, hon skulle aldrig ramla. Hon var liksom för bra för det på något sätt.
Vi andra höll väl inte riktigt med men skrattade gott åt hennes roliga sätt att berätta sin teori. Någonstans måste den där teorin ha följt med mig i mitt medvetande för jag tänker på det där ibland. Funderar på var jag själv skulle hamna i den teorin men det är inte så svårt att placera ska jag säga. Ta detta som exempel så förstår ni...
Jag hade köpt ett par nya skor. Ett par underbart vackra blå skor med ganska hög klack. Jag älskade de där skorna och kände mig verkligen som Carrie i Sex and the City i dem. Premiären för dessa underbara skor kom och jag hade dem på mig till Klaras (som det hette på min tid) i Örebro. Kände mig snygg som bara den i de där skorna, ja nästan lika graciös och snygg som tjejen på rullskridskor, så när jag såg ett gäng killar jag kände igen från Köping struttade jag bort dit för att hälsa. Väl där kommenterade en av killarna mina skor med en komplimang. Jag blev så stolt att jag, precis i samma mening som jag berättar hur underbara och praktiska de är mina skor, tappade balansen och halkade till på ena klacken. Resultatet blev en vurpa i världsklass med bägge benen rätt upp i luften och en landning på rygg. Alla killarna i gänget skrattade hysteriskt och hela baren stannade upp för att se vad som hänt. Ingen hjälpte mig upp utan jag fick kravla mig upp som en stackars skalbagge som ramlat på rygg.
När jag stapplade därifrån kände jag mig av någon anledning inte lika snygg och graciös alls. Jag kände mig snarare som... ja som mig själv helt enkelt.
Så när man tänker efter kanske hon har rätt med sin teori. Vissa människor skulle aldrig ramla på den populäraste krogen i studentstaden mitt framför ett gäng med killar. Andra skulle inte klara av att inte ramla. Tyvärr tillhör jag kategorin som ramlar. Eller spiller. Eller säger konstiga saker. Eller skrattar på fel ställe. Eller hälsar på fel person. Där det finns möjlighet att göra bort sig... där hittar ni mig.
Vilken kategori tillhör du?
/e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar