I ett nötskal!

Så jag fick receptet på den underbara kakan. Hade allt hemma och drog igång storbak med lyckliga barn som absolut älskar att baka (läs naturligtvis slicka smeten). Den blev fin om jag får säga det själv...



Så mycket lycka och förväntning i en och samma form...

... kan snabbt vändas till förfäran, panik och djup sorg på en sekund!


Kanten på formen ramlade helt sonika av där inne i ugnen vilket gjorde att all smet rann ut. Överallt.

Ett försök att rädda den sista biten smet som jag fick med mig ut ur ugnen resulterade i denna lilla sorgliga ursäkt till kaka...





Kompis det går så in i bängen bra nu att jag vill skrika högt! Sa jag att det också var den tiden i månaden och minsting fått vattkoppor och varit ledsen i knät nästan hela dagen? JAG BEHÖVDE DEN HÄR KAKAN!

Jag uppskattar inte han ovans humor. Faktiskt.

iPhonemelie