Rapport från slottet!

Nytt liv förtjänar ny blogg, inte sant? Och nytt liv kan jag vara den förste på att skriva under att det blivit minsann. På mindre än ett år har jag och Sambo gått från festfolket nummer ett i en tvåa i centrum till hus, bebis, kombibil och Pommac!

Det kom efter den långa väntan en liten tjej, en Penni. Jag kan utan tvekan säga att det är det mest omtumlande jag någonsin varit med om. Hon kom ut och förändrade hela min värld fastän jag innan svurit på att vara samma person även efter jag fått barn. Hon kom ut och jag smälte totalt. Jag har aldrig innan upplevt känslor i närheten ens av vad hon kom med. Lilla älskade Penni.

Hon är nu två veckor och jag önskar att jag kunde säga att allt bara flyter på utan minsta problem men avsaknaden av sömn biter sig fast bak i huvudet på mig. På dagen sover hon så djupt och härligt och på natten inte riktigt lika bra... till mitt stora förtret! Nätterna består just nu (i denna ordning också) av: amma, torka kräks, byta bajsblöjor, vyssa, sjunga, stoppa tillbaka napp, och sist sova, om vi har tur. Är det i början det är såhär tro eller kan man med glädje se fram emot detta tills hon blir 5? Tur i det hela är att hon i alla fall inte skriker konstant utan mest gnyr missnöjt. Håller alla tummar att det inte är nästa steg, skrikfest maximum.

Såhär ser hon alltså ut på dagen:



Och här har vi henne på natten:


Liten tjej med stora lungor! Vem humöret kommer ifrån? Mycket troligt har hon fått det av mor sin!