lördag 18 september 2010

Amningshjärna...

... har jag hört talas om att man kan få under tiden man ammar. Jag trodde kanske att dett avar en myt men jag måste nog erkänna att det finns en sådan företeelse och att jag defenitivt lider av den! Jag minns ingenting och är allmänt förvirrad och klumpig (mer än normalt!!) hela tiden. Jag frågar folk frågor men glömmer både frågan och svaret direkt jag ställt den. Inte så poppis kanske.

Häromdagen när jag ammade stoppade jag in en mjölkuppsamlare (som en liten kopp som ska samla upp mjölk som läcker ut under tiden du ammar andra bröstet). När jag tog ut den fanns inge mjölk alls i den. Härligt tyckte jag eftersom jag då inte läckt något. När jag reste mig upp var min bh och mitt linne genomblött under bröstet. Då slog det mig att jag satt koppen med öppningen neråt så allt som samlats upp åkte ju rakt ner i kläderna. Bara att byta om helt. Det är ungefär då man känner sig som smartast!

Annars börjar amningen gå bättre. Vi bråkar inte lika mycket vilket resulterar i en mindre arg och mer mätt Penni. Hon har också börjat gå upp i vikt ordentligt vilket gör att jag nu inte måste väcka henne varannan timme för matning. Nu får hon säga till själv! Superskönt! Det där med amning är för övrigt ingen dans på rosor måste jag nog säga, men det vet väl alla som någonsin ammat redan om. Och ni som inte mamat än kan ju ha det i åtanke när ni sitter där med sårskorpor och profylaxandas för att klara av smärtan när bebisen ska börja äta. Det är tufft, det gör ont, det är jobbigt... men det blir bättre. Ge det tid. Klyscha, absolut, men dock sant!

Nu är det dags att göra i ordning den lilla för hon ska invigas i loppisvärlden idag!
Det är lika bra att börja i tid så att säga.
/e

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar