Ett sorgligt farväl...

En av Pennis bästisar har inatt somnat in. Stilla och lugnt efter en tids sjukdom. Han har levt ett långt och fint liv och var älskad av många, precis så man önskar att det skulle vara.

Ända fram till slutet var han hennes kompis och till och med när han var sängliggande hoppade hon bara helt enkelt upp och la sig bredvid honom och pratade. Barn är så härliga så. Hon älskade honom och var helt obrydd om han kunde sitta, stå eller ligga, hon tyckte om att prata med honom ändå. Hon tyckte om att leka med honom, hur mycket han än kunde leka.

Vi kommer att sakna dig så mycket Kjell, alla här. Du var en så älskad och fin man, pappa, morfar och bästis.


Håll himlen på gott humör med en snappsvisa då och då!
All kärlek till dig.

/iPhonemelie