Halv utan...

I helgen sov Penni hos sin mormor och morfar. Lotta fick ensamtid av både mor och far och var så lycklig över det att hon strålade. Det är dock fint att se att varje gång hon är som gladast frågar hon var Penni är. Det är som att när något är jätteroligt vill hon dela det med henne.

Vi åkte och handlade och Lotta fick leka lite i mitten först. Där har de en bil med två rattar och hon hoppade exalterat in och började snurra på rattarna medan hon förtjust utbrast:

-ja söjej båda tå, jag söjej alliho...

Mitt i meningen avbröt hon sig och tittade på rattarna och sen på mig.

-ä Penni då? Ja stanna, vänta Penni kommej.




Jag hörde någon säga förut att första barnet strävar hela livet efter egentid med föräldrarna medan andra barnet strävar efter att alla ska vara tillsammans. Kanske ligger något i det.

Hur som helst känner jag åter i dessa lägen att jag är så glad över vad jag kunnat gett dem mina tjejer; varandra.

/iPhonemelie