I ett hus på vägen runt hela staden sitter en mamma. Hon har precis vaknat efter en liten kort tupplur i ena barnets säng. De har blivit rutin nu, dessa små tupplurar på kvällskvisten. Något hon behöver och förlitar sig på ska hjälpa med orken att jobba till sena kvällen.
Det är den perioden på jobbet som är allra mest tidskrävande nu för den här mamman. Hon jobbar sina timmar på jobbet och snittar nog sen ca 3 timmar per kväll med undantag för kanske någon kväll på helgen om hon gör något speciellt. Så är det en period nu framöver, sen lugnar det ner sig igen. Hon vet att det är så, därför går det bra. Det är så mycket med detta jobb hon fullkomligt älskar att dessa hysteriska perioder känns ok.
Innan hon somnade i dotterns säng läste de bok och busade med varandra. Dottern gav henne de sedvanliga pussarna på munnen, bägge kinderna, hakan, halsen och pannan. Sen sa de att de älskar varandra till månen och tillbaka. De somnade sedan bägge med en varm känsla i magen. En lycklig känsla.
Just nu i livet är hon lycklig, den här mamman. Det är viktigt att stanna upp i det och bara känna känslan. Hon gör det. Hon andas in den och medan hon andas ut tänker hon på två saker: att hennes två döttrar är den absolut största källan till glädje och lycka i hennes liv och att hon värdesätter varje dag med dem, och att hennes val av yrke är ett av de bästa val hon gjort.
Hon tar fram sin dator med en varm känsla i magen. En lycklig känsla.
- iPhonemelie
Fina rader! Lyckliga barn som har dig som mamma och tursamma elever som har dig som lärare. Puss Barro
SvaraRadera