Det är snart dags för den där tjejperioden i månaden som jag absolut avskyr. Mest för att jag blir så nere innan. Igår var en sådan dag där allt kändes lite extra jobbigt, utmattande och svårt. Mitt i allt det snubblade jag på min krycka och tappade min telefon platt ner på en stentrappa. Bör jag säga att den sprack helt? Det gjorde ju inte humöret bättre heller må jag säga.
Idag vaknade jag så trött att ögonen var grusiga, kroppen skrek och huvudet var så segt att det kändes fullt med kola. Idag började eleverna igen och jag var inte i mitt esse imorse skulle jag kunna påstå.
Men väl på plats gick jag förbi ett klassrum där mina kontaktelever satt och hade lektion. Jag tittade på den genom fönstret och sen var trökhumöret som bortblåst. Jag blev varm i kroppen av att se dem sitta där och sen flöt dagen på och jag kände mig faktiskt inte trött en enda gång.
Fötterna är dock mycket smärtsamma nu och trots att jag legat mer sedan strax efter fem smärtar de mig nästan till illamåendekänsla än. Kryckorna hjälper i alla fall en del under dagarna och i värsta fall får väl rullstolen åka fram men jag undviker den in i det sista känner jag. Allt blir så mycket krångligare bara.
Hoppas detta skov går fort över.
- iPhonemelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar